Pappan tar sin utgångspunkt i upplevelsen av en far som dör i ett slags misär. Hans egen, men också vårdens. Pappan har alltid skrivit för att kontrollera världen. Nu skriver han in i det sista. Lappar med telefonnummer. Hans son får skriva ned namn på personer, medicin, platser. Pappan är rädd att förlora det sista som står på lapparna. Han försöker på något omedvetet sätt organisera sin död.

Sonen försöker också hantera döden. Skriver små bitar. Så mycket han orkar. Han samlar på hög. Det blir en berättelse.

En del av berättelsen om sin fars död publicerade Kristian Petri hösten 2011 i Dagens Nyheter.