Imre Kertész föddes i en sekulariserad judisk familj i Budapest 1929. Som 14-åring deporterades han våren 1944 till Auschwitz men överfördes efter selektionen till Buchenwald och sen vidare till ett arbetsläger. Våren 1945 befriades han när de allierade nådde Buchenwald och han återvände till Budapest. Efter att ha avslutat skolan arbetade han en kort tid som journalist, sedan som översättare och författare av libretton till lätta musikaler.

År 1975 utkom Mannen utan öde i Ungern. Kertész hade då arbetat på denna självbiografiskt färgade roman i tretton år och den blev först refuserad av ett av de två statliga förlagen. Romanen väckte föga uppmärksamhet, men efter kommunismens fall 1989 slog den igenom i hemlandet och så småningom i Europa. Mannen utan öde följdes sedan av romanerna Kaddisch för ett ofött barn och Fiasko och tetralogin avslutades med Likvidation. Parallellt med romanerna har Kertész också skrivit essäer och ett slags dagboksliknande böcker.

Imre Kertész tilldelades år 2002 Nobelpriset i litteratur av Svenska Akademien. Han lever och verkar i Berlin och Budapest.

På Weyler förlag har Kertész utkommit med tre böcker: Dossier K. En självbiografi (2007), Den engelska flaggan (2008) och Från Budapest till Berlin (2012).